Vecka 29

Foto: Sessan

Ja denna veckan började ju i djup sorg då den underbara whippethunden "Vittedegen" lät sin änglavingar växa ut och lämna jordelivet. 14 härliga år fick vi med henne, och det är alla roliga och glada minnen som vi kommer komma ihåg. Det suger ändå fett då husdjur dör. Fast all glädje de sprider innan detta tragiska ögonblick gör att det är värt att umgås med dem. I början på veckan tog jag och Sessan en skön promenad ned i stan (sommarens typ 3:e fina dag eller nåt). Vi passade på att springa inom Sessan kompis Eva på Söder för att kolla in en annan hund, nämligen den lilla collievalpen "Klara" som hon nyss införskaffat. "Klara", även kallad "Klara-färdiga-gå" när inte matte lyssnar, var som ni ser på bilden fullkomligt underbart skitsöt och levnadsglädjen var ultimat. Under de 20 minuter vi hälsade på henne skiftade hennes temperament från att busa och bita oss i skorna till att plötsligt dunsa ner i gräset och ta en power tupplur. Om och om igen. När man klappar "Klaras" dunmjuka valppäls och hennes lilla svans börjar veva så glömmer man plötsligt det tråkiga det innebar med "Vittedegen" ett par dagar tidigare. Hundar är fantastiska och bjuder på så mycket skojsigheter att det är värt varje sekund. Jag speciellt har alltid varit omringad av en massa härliga hundkaraktärer och planerar på att fortsätta med det.