Vecka 7

Veckans bild är egentligen inte direkt märkvärdig. Den är tagen från min och Sessan balkong, detta är samma utsikt som vi har vareviga dag. Det finns dock en flummig historia bakom just denna bild. Igår, när jag och Gynther hade varit en runda på VÄLA och köpt tavlor så bestämde jag mig för att slänga mig i gästrummets säng och glo lite wrestling. Det visade sig dock att jag var tröttare än väntat och nästan omgående började ögonlocken falla ihop med jämna mellanrum. Blev så jobbigt efter ett tag att jag fimpade wrestlingen och lade mig för att sova en lur. När jag sedan vaknade efter en djup sömnstund så visade det sig att jag sovit för länge och att klockan var alldeles för mycket. Jag och Sessan skulle nämligen hem till Gilla och Figini en sväng och kolla på "Klubben för inbördes beundran". Så istället för att ligga och dra på mig och låta huvudet vakna och landa på jorden igen så ställde jag mig upp skit fort, blev yr och ragglade ut i lägenheten som en blanding mellan Joe Cocker och en zombie från "Night of the Living Dead" serien. Kommer ut i vardagsrummet där jag får se den magnifika utsikten (som jag förvisso sett många gånger förr) och blir i mitt dimmiga tillstånd helt hänförd av den. I och för sig så är den extra fin nu när solen går ned precis mellan 2 av höghusen och lämnar ett mystiskt ljus mitt mellan natt och dag över himmeln. Fick även en liten rysning då min bild av Elinebergs höghus påminner mycket om denna bild av Tvilling tornen som faktiskt togs på morgonen, samma dag som terroristerna utplånade dem. Sen var jag ju helt nyvaken som sagt och det förstärkte känslorna ytterligare. Men visst blev det en fin bild?