Vecka 25

Lycka på "Södra-stå" på Sveriges finaste fotbollsarena Olympia. Den skånska flaggan och HIF-banéren svajar högt i supporterskaran efter Babis Stefanidis 1-1 kvittering mot gästande GAIS. Det har länge sett mörkt ut för "di röe" under vårterminen, under 100-års jubilerandet till råga på allt. Konstigt med tanke på den stabila trupp man fixat i år, om man kollar på pappret vill säga. En massa landslagsspelare från alla möjliga konstiga länder och även svenska "föredettingar" som Andy Jakobsson och Henke "Pannan" Larsson. Det har ändå inte funkat bra så här långt. Butabi, som de 3 senaste säsongerna haft årskort, tyckte ändå det var tid den soliga, underbara dag för att kolla in den första matchen för i år. Sittplats biljetter beställdes på Ticnet och skrevs ut hemma på skrivaren. Sedan cyklade Butabi och Sessan bort till stadion i det jättesköna vädret och ställde bikesen utanför (Butabis olåst och med sadeln avplockad och gömd i en buske som vanligt). Risk taker ^^ Det var längesen Butabi satt på Olympia senast, har ju haft kort på "Södra-stå". Hade glömt hur skönt det var. Sittandes och med värsta kvällssolen i fejan, riktigt guld. Matchen började med HIF-press och supporterklubben Kärnan höll bättre och högre allsång än nånsin tidigare. Vet inte vad sin hänt med dem om de blivit fler eller bara duktigare på att sjunga, kul att höra iallafall. Sen finns det ju alltid några halvmuppiga arseholes som loskar och kastar saker på motståndarlagets grabbar när de lägger hörnor, som får det hela att se illa ut. Men det kommer man antagligen inte ifrån. Trots röd-press så var det Rolles GAIS som fick ni första målet och genast dog både hejaramsorna och trycket från HIF. Kort sagt så sög matchen efter detta. Därför var det stor glädje då Babis fick in det dära 1-1 målet (bilden). En förlust mot GAIS denna dag hade säkert inneburit dödsdomen för vår älskade klubb. Trots att HIF borde vunnit blev det en poäng till slut, tack och lov. Blir nog inga guldmedaljer i år heller men det hade varit skönt om "di röe" sluppit kvala för att hålla sig kvar i Allsvenskan.

Vecka 24

Där satt de båda parhästarna, slitna och trötta efter sviterna av det fantastiska fenomen kallat Sweden Rock Festival. Kvällen som visade sig bli den sista riktigt fina på länge. "Gitarrmentorn" kom cyklandes från Beverly Hills i söder. "Lärlingen" kom från Dalhem österut. Sammanstrålningen skedde på oasen "Gröningen" i Helsingborg, närmre bestämt vid det underbart trevliga trädäck som smällts upp nyligen, precis intill havskanten. Kvällssolen värmde gott till vågornas brus, det var precis sådär lagom varmt att man kan sitta i T-shirt fast med långbyxor på. "Mentorn" bjöd på nybryggt, skånerostat kaffe. "Lärlingen" bjöd på svaga light cigaretter, de bästa för hälsan. Efter en tids njutande i solen plockade de fram sina yxor, båda två svarta och blanka och nästintill nystämda. "Mentorn" finjusterade "Lärlingens" yxa för att synka ihop dem båda. Sedan satt de där och jammade lite smått. "Lärlingen" hade bättrat på sitt cleana "F" till "Mentorns" stora glädje. "Nu kan vi snart lira vilken låt som helst, min unge elev". En och annan Metallica dänga kördes igenom, "Mentorn" kompade och "Lärlingen" fick spela slingor. D.A.D's fina "Laugh and a half" genomfördes till förbipasserandes stora glädje. Många glada nickar och tummen upp från publiken. "Lärlingen" hävdar till och med att han fick en liten flirt av en imponerad hona. Rock star quality. "Mentorn" tyckte sig till och med ana en tår i ett gäng turkars ögon då han lirade och sjöng Hinders "Lips of an angel" som utan tvekan snart kommer slå i Sverige, just you wait. Efter ett tag värkte fingrarna allt för mycket och yxorna lades ned för dagen. De två parhästarna satt dock ändå kvar ett tag i den svala brisen. Bilden av "Lärlingen" togs ungefär vid detta tillfälle. Märk väl hans coola uppsyn och hans stolta vänster hand som håller just... ett cleant "F". Underbara sommar.

Vecka 23

Så långt fram man kan komma, 2 meter från scenen med ett kravallstaket i mellangärdet samt uppskattningsvis 25000 man i ryggen. Detta blev reality för Butabi, "Heavenly-Hevvan" och Råttan då de kollade Sweden Rocks största bokning so far, Aerosmith, i fredags. Sedan en tid tillbaka hade de tillsammans med några andra (bangers) bestämt sig för att genomföra "Project FrontRow" på denna konserten. Alltså hoppa över "Skid Row" som spelade innan huvudakten på en annan scen för att istället gå och hugga guldplatser längst fram. Och så bra det gick som ni ser på bilden. Efter 1.5 timmes lång men ändå soft väntan började tonerna till "Love in an Elevator" och in på scenen kommer bandet med "The Demon of Screamin" Steven Tyler i spetsen. Goose bumps över hela jävla kroppen, och sikket tryck. Den 59-årige farbrorn var oförskämt het i sin kobåjsarhatt och vita pants. På bilden ser ni vilken Close Encounter som Butabi o.co fick. Riktigt fräckt. Och hitsen bara avlöste varandra. "Dude looks like a lady", "Dream on", "Livin on the Edge", "Cryin", "Falling in Love", "I dont wanna miss a thing" och "Jaded". Givetvis avslutades hela fadäsen med underbara "Walk this Way". Det bästa av allt var ändå det extremt råa öset som gubbarna körde. Allt från Perrys gitarrsolon och Tylers munspelande och juckande till den underbara scenen och lampshowen var fantastiskt. Säkerligen mycket på grund av att "Rönackarna" stod allra längst fram och fick sjuk kontakt med bandet men dock. Dagens sanning är faktiskt följande: U2 på Ullevi var sjukt mäktigt. KISS i Köpenhamn var grymt nostalgiskt. Whitesnake i Norje var extremt proffsigt. Men Aerosmith var det absolut jävla häftigaste som Butabi varit på i konsertväg... NÅGONSIN! Helt underbart. Under ett tillfälle fick Tyler en mega kick på scen och sparkade iväg en trästol som missade Butabi med en dryg meter, så nära var det. Hade gärna tagit ett blå öga för den stolen.

Vecka 22

Den som vill vara fin får lida "pain". I torsdags eftermiddag lullade Butabi ned till tatuerarstudion "House of Pain" på N Storgatan i Helsingborg. Passande namn med tanke på att studion är inriktad på främst tatueringar och piercingar. Tiden var bokad sedan länge och motivet var valt. Butabi var kolugn hela tiden, inte det minsta nervös. Förrän precis innan. Då plötsligt började tankarna snurra. "Det är typ 6 år sedan den förra gaddningen, har jag glömt hur ont det gjorde?". "Alla säger att underarmen är skit känslig och det är ett av de värre ställena att tatuera på, gällande smärtan". Hursomhelst, in i den varma studion där "Gaddmeistern" först rakade Butabis arm och sedan tvättade den noga med sprit. Sedan applicerades motivet på underarmen. Ett svart ambigram med texten "ONELOVE". Butabi hittade motivet av en slump på Internet och hade innan dess inga direkta planer på en ny gaddning. Tyckte dock det var sjukt coolt och föll för det direkt.

Reds.anm: Ett ambigram är ett ord eller logotyp, som bildar samma ord även om man vänder det upp och ner.

Sedan fick Butabi lägga sig på en brits och avslappnat slänga fram armen till Gaddmeistern, redo för lemlästning. Den brännande, skärande känslan av nålar som tränger in i huden kändes igen direkt och lugnet lade sig så sakteligen. Gosh, det gjorde inte alls i närheten så ont som Butabi hade väntat sig. Det är fel att säga att känslan var behaglig för det gjorde ont. Men absolut inte så ont så att man inte stod ut. Konturerna ritades i först. Efter det var det dags för fyllningen av det svarta. Ungefär då kom Günther förbi och morsade på den lidande Butabin och Gaddmeistern. Det var då Veckans Bild togs. Som ni ser håller Gaddmeistern där på med att fylla i ett "V" eller ett "N" beroende på vilket håll ni kollar från. Resultatet blev jävligt nice och Butabi är grymt nöjd. Sårskorporna har precis börjat trilla av och allt ser fint ut. Ska publicera en bild på slutresultatet inom sinom tid.